Föreningen befinner sig i en svår situation. Medlemmarna har allt mer fjärmats från varandra vad vanligt umgänge beträffar. Vi träffas på de två obligatoriska mötena, på årsfesten, och på något annat evenemang såsom five o'clock tea. Då frågar vi varandra artiga saker såsom "Vad håller du på med?", "Jobbar du ännu på ...?" och "När blir du färdig?" och konstaterar att "Tänk vad tiden går!" och "Oj vad ungen har vuxit sedan senast.".
Efter tillställningen har man blivit aningen klokare, men inte tillräckligt. Hur i hela världen skall jag och redaktionen veta vad medlemmarna vill läsa i TBl när umgänget är så inskränkt som det är? Vi vet inte ens med säkerhet att alla ens får sina blad eftersom många adresser är föråldrade och personen inte setts på år och dag. Feedbacken är obefintlig. Redaktionens uppgift är synnerligen otacksam.
Trots allt vackert prat om att TBl kunde vara en förenande länk mellan medlemmarna i tider då man inte träffas så ofta, är medlemstidningen beroenda av medlemmarnas aktivitet, inte tvärtom. Aktivitet uppvisas nog av ett flertal medlemmar, men i sammanhang där mänskliga kontakter sker på veckobasis, eller ännu oftare. Till exempel har Kalkonklubben tillsammans med ATH (ArkadTekniska Högskolan) under sommaren förverkligat ett storstilat chopperprojekt, som rönt mycket stor uppskattning på cruisingkvällarna i Hamnstaden.
Så har vi den andra ytterligheten, de av massmedierna nyligen upptäckta moderna företeelserna internet och www. Även oTF har web-sidor. Huruvida detta inverkat hämmande på TBl eller tvärtom kan jag inte uttala mig om. Klart är att web-sidor har flera fördelar jämfört med en papperstidning: ingen deadline, ingen distribution och möjlighet till ständig uppdatering och felkorrigering.
Så vad vill jag säga? Jo, att TBl befinner sig i en situation där man med skäl kan ifrågasätta dess existens. Eller vad vet jag, man får se hur sakerna utvecklas. Kanske responsen hinner till ett eventuellt julnummer?
Så någonting bra och nyttigt för barnen ännu. Varför inte en sång som jag kommer ihåg från tiden då jag gick i barnträdgården? Man skulle också utföra performance till den. Sången gick så här:
I niggerland, händer ibland,
att man får se på Nilens svarta strand.
Hmm, kanske denna sång inte är särskilt PC (Politically Correct) längre, så vi blir tvungna att sluta. Annat var det förr. Det var bättre förr. För att barnen inte skall bli besvikna tar jag en annan sång i stället:
Krakel Spektakel, kusin vitamin.
Hänger och svänger i en gardin.
För hej å hå, i gardinen den blå,
Krakel spektakel, vad tänker du på?
Så till sist kan jag avslöja en sak för alla vuxna: Hur världen kommer att gå under. Många har ansträngt sina hjärnor, och hittit på alla möjliga tänkbara och otänkbara domedagsalternativ såson kärnvapenvinter, drivhuseffekten, meteorkollisioner, epidemier, överbefolkning, energikriser, reducerad fertilitet och massor med annat crap. I själva verket kommer alla använda gamla bildäck att leda till världens undergång.
Qwistis