KOTIA PÄIN - EN FÖRVRÄNGD BILD AV STUDIERNA VID TH

Trots att kalkonkrönikan i dess forna form försvunnit, det kalkoniska bedömningssystemet är nästan klart, kommer mycket, MYCKET kalkoniska filmer att presenteras i verbal form. En sådan film är utan tvekan den finska filmen "KOTIA PÄIN". Filmen i fråga är den första film en viss nykomling åstadkommit. Kanske också den sista. I kalkonavseende var den förträfflig, men det stora flertalet av finsk biopublik vill se bra filmer. Därför är risken stor att ifrågavarande regissörs verk blir hans enda misslyckande.

För att gå rakt på filmen: Det är tydligen frågan om en lågbudgetsatsning, tiden under vilken filmen spelats in är kort och stämmer inte överens med det årstidsförlopp som normalt borde förlöpa. Till sin indelning är den för grovhuggen, man har försökt få med precis allt som går, och lite till. Men man har inte riktigt lyckats få de olika beståndsdelarna att korrelera på ett harmoniskt sätt. Antagligen oerfarenhet.

Filmen kan indelas under gruppen socialpornografi, d.v.s. en film där man gräver i allt elände som finns i samhället och ytterligare späder på en aning så att slutresultatet inte det minsta förmår få tittare att inse att vårt samhälle inte ännu är ett idealsamhälle. Tvärtom, antingen känner man sig nöjd över sin egen position eller så snyftar man en gång och sedan förtränger man allt. Men nog om socporr i definitionsavseende.

För att skildra filmens handling: Den lär basera sig på verkliga händelser (som socporr ofta gör) från år 1986 men många detaljer gör att man inte riktigt vet vad man skall tro. En begåvad yngling från Uleåborg skall söka sig till Tekniska Högskolan. Hans familjeförhållanden är eländiga och komplicerade. Hans mor innehar en verklig dräggkrog, Ellin baari, där allt möjligt samhälleligt slask samlas. Dessutom har hon gift sig med en fängelsekund som sitter inne för dråp. Det visar sig senare att han inte är särskilt snäll, bl.a. stänger han henne ute helt naken och tittar själv på teve. Pojken kan inte göra så mycket då han befinner sig Helsingfors med sina studier, han kom in på TH. Det verkliga eländet börjar då frun med hjälp av en spurgu tar sin man av daga. Spurgun kommer ihåg lite för mycket och börjar idka utpressning. Pojken försöker döda honom men klarar inte av det. Polisen får reda på mordet, finner liket i hamnen. Mor och son konstaterar att de inte vill fara till fängelset, därför begår de självmord genom att köra ner med bilen i hamnen. Slut på eländet.

Filmens bihandlingar får tittaren att begabba sig över filmen. Här finns de verkliga klåperierna. Varför måste pojken resa till Otnäs för att skriva inträdesförhören när det går att göra i Uleåborg? Knappast för att på natten beskåda två forskare och en laser i f.d. rektorskansliet. Varför skriver endast något tiotal människor inträdesförhöret och varför är övervakaren så elak? Och av vilken anledning används namnlistor på en fysikföreläsning? Kanske för att föreläsaren, samma man som övervakade inträdesförhöret, skall kunna pimsa pojken i värsta SA stil? Pojken var den enda som klarade av att räkna inträdesförhörets fjärde uppgift rätt, för detta måste han stiga upp så att föreläsaren kan säga att alla andra kommer att hata honom av denna orsak!

Ytterligare ett klåperi var den konvexa lins som styrde andra hästspelares pengar i pojkens ficka. Återbetalningen var nästan 20 gånger insatsen! Det är ju allmänt känt att yrkesspelare använder små återbetalningar som kräver att insatsen är stor men vinsten så säker att man med skicklighet kan gå på vinst. Klåpigt var det också när pojken fick veta att det står dåligt till hemma och att han borde genast komma hem. Först efter att han missat tåget inser han att det finns flyg!

Vidare ingår de klassiska ingredienserna kärleksbekymmer och -bestyr, vacker natur i Lappland, festande studerande och lärviterande spurgun, tyvärr i alltför liten omfattning. Skulle de ha varit mera förekommande hade kantänka filmen fått en mera harmonisk prägel.

Som teknolog kan man inte låta bli att notera den väldiga korrelationen mellan den dåliga filmen och boken som alltid fanns överst i pojkens bok- och prujubunt. Boken i fråga är bland det sämsta i bokväg som man råkat ut för under sina studier, rätt gissat, Numeerinen Matematiikka! Må denna korrelation förtälja vad filmen går för.

Trots allt kan man hitta positiva sidor i filmen. Med större resurser och skickligare handledning kunde något vettigt ha åstadkommits, man får hoppas att regissören får en andra chans, talang verkade han besitta men en rätt outvecklad och oerfaren sådan. Vi har ju alla varit barn som små.

10^6 J/s