Konstarten är lika gammal som den moderna människan, om inte ännu äldre. I begynnelsen idkades den främst bland glada pokulerande män vintertid och utomhus. Efter en ymnig mängd öl eller något med motsvarande urindrivande inverkan måste en urtappning ske. På utedassets tid var det rätt vanligt att man struntade i att gå ända dit, vattnet kastades strax utanför farstutrappan. Ifall väderförhållandena var gynnsamma (köld och snö men inte snöfall) kunde männen följande morgon betrakta figurer av de mest varierande slag och konstruktioner. Småningom kom man på att faktiskt försöka åstadkomma något avsiktligt under urineringen. Figurpissningen hade sett dagens ljus.
I våra dagar har mycket förändrats. Numera sker tävlingarna mest sommartid inomhus, i ishallar på vars is ett tunt snölager applicerats med snökanoner. Kreationerna förintas inte, de flesta arkiveras åtminstone, många finner vägen till välbärgade samlare som tävlar med varandra om vem som har den mest kompletta och högkvalitativa uppsättningen. I vissa fall kan man t.o.m. tala om ekonomistiska kasinospekulationer då det gäller de verkliga mästarnas verk. Detta är emellertid inget jämfört med den verkliga skrällen som kom för ca tio år sedan då även damer började idka figurpissning. Deras framgång har varit ganska klen, främst beroende på att damerna uteslutande deltar i den nonfigurativa, abstrakta klassen. Herrarnas konfigurativa skapelser är de som fortfarande förmår intressera både publik och samlare. Det enda som bestått sedan begynnelsen är att öl eller en lika lärvitibel och urindrivande dryck bör utgöra grunden för urineringen.
Nuförtiden är reglerna följande: Varje deltagare får femton flaskor mellanöl (alternativt A-öl eller Lonkka). Genom att dricka av dessa skall först ett behov åstadkommas, sedan kan själva skapandet utföras. Deltagaren får själv disponera över sina öl, hur många som dricks innan konstverket görs är var och ens ensak. Risktagningar och taktikspel blir således möjliga, en liten mängd öl gör konstverkets omfång mindre men medför att flera försök kan utföras samtidigt som promillehalten en längre tid kan hållas på en rimlig nivå. En tidsgräns på fyra timmar är ägnad att ytterligare öka taktikerandet. Endast urin får ingå i konstverket, saliv eller spyor inom den 1 m^2 stora kreationsarean leder omedelbart till diskvalificering av just det försöket.
Efter att tävlingen är över poängsätts konstverken INTE, detta för att understryka att det i själva verket är frågan om en konstart. Däremot blir kreationerna tillgängliga på den fria marknaden, alla intresserade har en möjlighet att skaffa sig de skapelser som tilltalar. Om man nödvändigtvis vill utse segrare bör man följa med konstverkens prisutveckling under en längre tid för att bilda en uppfattning om vilken nivå deltagarna håller. Den främsta orsaken till att mästerskap hålls är att det då blir mycket lättare att granska skapelsernas äkthet och att kontrollera att deltagarna inte använt sig av förbjudna preparat och metoder. Ett problem liknande idrottens doping har tyvärr gjort stor skada inom figurpissningen.
Under mästerskapen i Stockholm kunde man se många deltagare representerande de mest olika stilar. Världseliten i dag omfattar omkring 20 herrar, damernas antal är ointressant. Bland de män med chans till seger följde vi noggrannt med fem stycken, representerande olika stilar och delar av världen. Deras prestationer kommer att omnämnas här.
Juri N. Pissov, skräcken från Sovjetunionen, inledde vad man kunde kalla elitserien. Efter fyra flaskor öl gjorde han sitt första försök som misslyckades kapitalt. Eftersom endast elva av de sammanlagt femton flaskorna återstod tog han fortsättningen lugnare, efter ytterligare tre flaskor gjorde han sin bästa prestation. Sedan klarade inte huvudet alkoholen, slutet gick i lärvitibilitetens tecken, det sista försöket underkändes eftersom urinen blev blandad med spyor. Stilmässigt representerar Juri den klassiska skolan, ett flexibelt grepp och en måttlig användning av knäna kännetecknar denna. Motiven väljer han ur elektroniken, transformatorer, skjutmotstånd, kondensatorer har varit hans sedvanliga figurer, på senare år har han även börjat göra transistorer, tyristorer och nu senast också powerMOSar.
Kustaa "Kusipää" Jompporainen, Finlands suveräna mästare är känd för sin lilla blåsa. Denna brist kompenserar han med en optimal urinhushållning som gör att i allmänhet två flaskor räcker till för att göra ett konstverk. Han torde vara den intelligentaste bland världseliten, faktum är att han är tekn.lic. till utbildningen och arbetar på ett av Nordens ledande företag inom elektronik- och softwarebranschen. Icke helt oväntat brukar han välja sina motiv bland matematisk-naturvetenskapliga symboler. Utförandet karakteriseras av det kända trångborrade choke-greppet "Kusipää" som hittills enda i världen använder. Styrtekniskt sett använder han konstant tryck kombinerat med helt stela knän och höft. I denna tävling lyckades han göra hela fyra mycket lyckade verk, sedan blev även hans tåliga huvud så blockerat att nivån sjönk. Tre flaskor lämnade han odruckna.
Uriel "Blåsan" Svensson, Sveriges största linsstrilare, är den raka motsatsen till "Kusipää". "Blåsans" starka sida ligger i att han brukar dricka hela sex flaskor för ett försök. Nästan alltid är hans första försök det bästa. Som taktiker har han tyvärr inte kunnat mäta sig med den övriga världseliten, hans främsta kreationer har tillkommit under tävlingar med föga konkurrens. Han använder en modifierad enhandsfattning där avståndet regleras med tryckförändringar och sidopositionen genom att röra på höft och knän. Sina motiv väljer han bland folkloristiska symboler, karvsnitt och ornament från vikingatiden är hans absoluta favoriter. I dessa mästerskap gjorde han endast ett konstverk, det lyckades så bra att han insåg att plats för förbättringar inte fanns.
John "Mr Pee" Smith, USA:s representant, är en okänd förmåga. Det säkraste man vet om honom är att han utvecklat ett nytt grepp, tvåhandsfattningen, vilket han hittills är ensam om. Styrtekniskt torde han vara den mest mångsidiga. Partiell tryckreglering i kombination med fininställning av utgångsvinkeln lär ge en utomordentlig längdpresicion, sidopositionen regleras även den med samtliga tillbudsstående medel. I denna tävling bekräftades ryktena, hans teknik i samband med motivvalet, ASCII-tabellens tecken och andra ADB-anknytna symboler visar att han är en kreatör att räkna med. I taktikavseende använder han sig konstant av tre flaskor per tappning, hans enda brist visade sig vara den försämrade koordinationsförmågan som följde med ölintaget efter den nionde flaskan.
Horst "Hakenkreuz" Skräppenheim, från Förbundsrepubliken Tyskland är den mest skandalomspunna av deltagarna. Hans motivval, nationalitetssymboler, både nutida och historiska, från hela världen har tidigare åstadkommit grymma debatter. Främst har hans förkärlek till hakkors väckt irritation i vissa kretsar. Detta är synd, han representerar en till fulländning driven tillämpning av den klassiska skolan, knäna används endast för grovjustering av sidopositionen, resten sker med vinkelstyrning. Volymmässigt hör han till de starkare, det är inte ovanligt att han dricker sju flaskor innan han gör konstverket. Till skillnad från "Blåsan" kan han taktikera, det finns tävlingar där Horst druckit endast två flaskor för ett försök. Dessutom har han ett mycket starkt huvud. Hans enda svaghet ligger i hans aningen bristfälliga konstnärliga talanger.
Förutom de nyss nämnda närvarande deltagarna finns ett antal icke närvarande förmågor inom världseliten. Varför de uteblivit från dessa mästerskap kan man endast spekulera om, att ett visst framgångsrikt östblocksland inte skickat en enda deltagare kan inte åstadkomma annat än att dopingryktena kommer igång på nytt. Hur som helst, nivån på dessa mästerskap var mycket hög och arrangemangen de bästa hittills. För att läsaren skall få en uppfattning om dessa fantastiska män som har gjort ett naturbehov till en konstart har vi efter mycken möda och stort besvär lyckats få Uriel "Blåsan" Svensson att ge en intervju där han berättar om sig själv och om nuläget inom figurpissningen.
Uriel "Blåsan" Svensson, vad fick dig att börja idka figurpissning?
Den främsta orsaken var nog den att jag i ett tidigt skede i skolan märkte att jag kunde pissa både längre, högre och mera än samtliga skolkamrater. Och då man som jag inte är helt bortkommen vad gäller det konstnärliga är det helt naturligt att börja idka figurpissning. Med ytterst lite träning kunde jag nå världseliten, om jag tränar aningen mera har jag möjlighet att bli den främste. Men konkurrensen är hård, det medges.
Hur ser kursutvecklingen för dina konstverk ut hittills?
Utvecklingen har varit stadigt ökande, i genomsnitt aningen snabbare än konkurrenternas men då jag inte varit med så länge kan man vänta sig att tillväxttakten i framtiden minskar. Ökningen är ju snabbast i början av en framgångsrik pissares karriär. Jag kan säga att jag sover lugnt om nätterna, kursutvecklingen bekymrar mig inte det minsta.
Vad tänker du satsa på inom träningen?
Det är allmänt känt att taktikerandet är min svaga sida. Genom att förbättra detta och träna upp den instinktiva prestationsförmågan så att en lindrig berusning inte påverkar den konstnärliga utstrålningen tror jag mig enklast kunna åstadkomma de största förbättringarna.
Vad anser du om konstartens utveckling under den senaste tiden?
Å ena sidan är det bra att s.k. mästerskap hålls, det blir enklare att övervaka att förbjudna metoder inte används, men å andra sidan är det sorgligt att sådana faktiskt tillämpats i sådan utsträckning att åtgärder blivit nödvändiga.
På vilka sätt kan man fuska?
Det vanligaste har varit att tänja ut urinblåsan genom att pressa vatten in i den. Då ökar volymen med tiden. Jag misstänker att detta är orsaken till en viss öststats uteblivande, man kan numera med ett enkelt prov från blåsans vägg konstatera om den varit utsatt för tryck mera än vad som kan anses vara naturligt.
Urindrivande medel och andra preparat som enkelt kan detekteras med ett urinprov har aldrig varit till besvär, man kan ju säga att ett ypperligt urinprov bevaras i och med konstverkets arkiverande.
Det intressantaste fusket uppdagades efter en liten tävling där en helt okänd förmåga gjorde flera helt otroliga prestationer. Redan detta ingav misstankar, det faktum att ingen försämring skedde trots alkoholintagningen (tävlarnas promillehalt granskas före varje försök för att avslöja eventuella fuskare) gjorde att hans konstverk synades i strålarna. Det visade sig att ett noggrannt öga kunde upptäcka svaga spår av pixelgrafik i konstverken! Han hade utvecklat ett datoriserat hydrauliskt styrsystem som han på förhand programmerat att göra de helt otroliga "konstverken". Diskvalificering och livstids kreationsförbud blev straffet IFUA (the International Figure Urinating Association) dömde honom till.
Vad fascinerar dig i figurpissningen?
Jag finner det väldigt intressant att man av ett enkelt och nödvändigt naturbehov kunnat göra en konstart som med tiden säkert kommer att slå ut många av de konstformer som i detta nu anses vara bestående. Till dessa räknar jag dock inte kadaverkonsten eller pjukkonsten, jag tror att dessa kommer att bestå.
Vidare intresserar också det att konstverken är bestående, detta gör att figurpissningen enligt mig inte bör räknas som en idrottsgren. Kommersialismen har gjort intrång även i denna konstform, på gott och ont. Det är bra att man kan leva på sin konstutövning, jag t.ex. förtjänar lika mycket på min konst som om jag arbetade åtta timmar om dagen på en fabrik. Å andra sidan har den konstnärliga friheten aningen begränsats på sistone. Tysken "Hakenkreuz" är ett levande bevis på detta. Men visst är det intressant detta med kommersialism och vad ekonomisterna härnäst skall hitta på för att vidareutveckla konsten.
Finns det någon missuppfattning du vill rätta till?
Ja, många feminister anser att detta är en manchauvinistisk konstart. Detta vill jag dementera. Den lilla skillnad som existerar gör visserligen att män och kvinnor inte kan skapa i samma klass så att säga, men det finns ju den abstrakta genren inom konsten. Där har faktiskt många kvinnor gjort väl ifrån sig. Det är inte vi män som är skyldiga till att den abstrakta figurpissningen ämmu inte uppnått samma popularitet som den figurativa. Jag är övertygad om att inom kort kommer även den abstrakta figurpissningen att uppnå samma status som övriga abstrakta konstarter.
Med denna framtidsprognos avslutades intervjun. Resultaten av tävlingen kan inte i skrivandets stund bedömas, åtminstone sex månader krävs för att bilda sig en uppfattning om kreationernas kursutveckling. På alla sätt nöjda och belåtna beger vi oss till närmaste krog, dock inte till Järngrillen eftersom den inte finns i Stockholm. Under krogbesöket konstaterar vi att dagens toaletter är felkonstruerade, det är omöjligt att idka figurpissning i en vanlig toalettstol eller pissoar. Något borde göras, kanske någon sanitetsporslinstillverkare kunde utveckla sådan equipment att man åtminstone en stund kunde beundra vad man åstadkommit?
Kalkonklubben / 10^6 J/s