Allting började med iden att det skulle vara roligt att lära känna naturen så bra att man klarar sig där utan proviant. Första förslaget var att försöka klara sig 2-3 veckor I naturen utan tält eller proviant Förslaget diskuterades ivrigt men en stor del av de möjligtvis intresserade konsterade att semestern inte räcker till eller att man inte klarar det. Det är visserligen möjligt att man inte skulle ha klarat det och det är svårt för dagens människa att så där bara trolla fram tre lediga veckor men en längre tid I naturen skulle möjliggöra att man etablerar sig där på ett annat sätt än ifall man är ute endast ett veckoslut.
Nångon femtiden bar det iväg från Helsingfors och efter en timmes färd med den ökända HAICEn, som det sjungs on I flere sånger (åtminstone I rambovisan), kom vi till en liten väg nära alpernas fot. Nu började den hårda fotmarchen först längs med en väg men eftersom den var livligt trafikerad med mopedligister och det var besvärligt att varje gång någon kom emot dyka in I skogen beslöt vi oss snabt för att fortsätta fotmarchen genom skogen. Avståndet till lägerplatsen var sådär tre kilometer men terrängen var just så besvärlig som man kan tänka sig att den är om platsen kallas Hämeen alpit, så vi var framme på lägerplatsen ungeför klockan nio.
Två timmars snabbmarch var ju helt intressant, följande programpunkt var att hitta den exakta platsen för vår boning som senare fick namet ,kota Maja. Lite före tio började byggande och en bit efter midnatt (1:24) hade vi förfärdigat en lövlave samt en stenugn vars stenar tillsammans vägde åtminstone 746,9 kg. Nu var det dags att äta allting vi hade med oss, förutom potatismosen, och det smakade gott. Efter en ansträngande dag och god mat smakade sömnen bra och alla fyra sov gott som ena små nassar (Någon kanske hellre skulle vilja använda ordet svin om os).
Lördag morgon och inget att äta dags att gå ut och leta (inte så illa rimmat eller hur). Okei inte stämde det helt och hållet, skogen är ju full av blad så vi fick vårt morgon te och Toffa hade verkligen hittat någon snorsopp som han hade lagt på tork på spisen. Te smakade gott och svampen hade blivit avsevärt näringsrikare under natten emedan trefjärdedelar av den nu var protein.
För att få ihopsamlat så mycket proviant som möjligt delade vi upp os I två grupper Jösse och jag skulle fiska vid de närmaste sjöarna medan Toffa och Markus gick mera norrut för att hitta proviant. Fiskelyckan var urusel den enda fisk vi såg var en abborre som någon hade fiskat upp en vecka tidigare. Om det ens skulle ha varit en strömming skulle vi ha fått surströmming men sur abborre var inget för oss. Orsaken till att det inte kom någon fisk var antagligen att sjöarna var fulla med feta grod/padd yngel och de smakar säkert bättre I fiskens mun än någon torr fluga eller slemmig skalbaggs larv. Såhär på efterhand undrar jag varför vi inte åt ynglena, på dem skulle man ha levat som små prinsar.
Dags för sammankomst, Toffa och Markus hade hittat stora mängder kaveldun, vars rötters märg och vars bast är ätlig, dessutom kunde de informera os om att det fans en gammal mårdhund I en fälla vid vägen. Jösse och jag kom fram med vassrötter och skott av rallarros, tyvärr var rallarrosens skott så gamla ett de endast dög till te. Vi tillredde fångsten, kokta vassrötter smakade sött men utspätt och dunkavle smakade gott I börgan men I större mängder blev man ganska trött på den. Visserligen fick man lite näring I sig men mätt blev man inte..
Problem problem, svarta moln, för tillfället hade vi bara ett vindskydd som inte ens var vattentätt så nu började vi öka bladmängden på taket samt bygga väggar. Vid denhär tiden konstaterade Toffa att det inte kan bli fisk utan mask så han skuttade fjorton kilometer till närmaste åker och hittade också en hel del mask. Efter en tid var kota Maja färdig och Toffa kom hem med sina maskar. En livlig debatt om hurvida vi skulle offra maskarna på fisk eller äta dem själva föddes. Vi beslöt oss ändå för att fiska men utan resultat. Det började bli natt och ropen "Maat Maaaat, vi vill ha mat!". Såhär på kvällen efter att under dagen ha ätit lite rötter börjar man bli riktigt hungrig och nu tyckte vissa personer att potatismos skulle vara gott (jävla mjäkisar) och tillredde åt sig varsin 5 personers portion.
Dags att tuti, klockan är mycket! Det började regna och Jösses och min regnkåpa kom väl tilpass eftersom de tillsammans täckte kota Majas tak. Myggorna tycker inte om regn sä kota Maja erbjöd dem hus och logi, som motdrag mot de oinbjudna gästerna såg vi till att röken från elden kom rakt in I kota Maja.
Söndag och ingen mat. Teet smakade bra. Jösse och jag gick efter mera kaveldun och Markus och Toffa försökte fiska på andra ställen än de två närmaste sjöarna. Resultatet blev ingen fisk, kavelduns rötter som vi kryddade med blåbär. Nam Nam. De som nu börgade äta potatismos klassifieras inte som mjäkisar.
Dags att fara hem, vi hade planerat att fara hem först på måndag morgon men utan annan mat än potatismos kom vi till att det kanske endå inte lönar sig. Kota Maja röjdes undan men ungnen lämnades kvar som ett monument på att någon har levt på platsen. Språngmarch över stock och sten, ett litet dopp I en sjö på vägen, och med HAICEn hem. Hur tror ni att riktig mat smakade efter dethär, Jam Jam!
I helhet var det ett lyckat veckoslut, något som man är glad åt att man har provat. Negativa saker var att vi inte fick någon annan proteinrik föda förutom Toffas slemskivling som ingen ändå åt av, byggande av kota Maja tog också lite för mycket tid I anspråk. Det finns olika sätt att åtgärda ovannämnda problem. Man kan tillexempel stanna en längre tid I skogen och etablera sig ordentligt, ha flera med så att uppgifterna kan delas på ett vettigt sätt, använda tält eller ha med lite intressantare proviant.
I sissi 94 försökte vi göra något av de ovannämnda
Träff 1.7.94 18:00 vid Österby grillen, den sista måltiden inmundigas och Sam konstaterar att han måste skaffa proviant. 38 sekunder efter att Sam har farit iväg undrar grillfröken vems bank kort som hon har kvar, det är förstås Sams kort så endel av oss far efter honnom tll Ekenäs och hittar till och med den rätta butiken. Sam har just hunnit till kassan och konsteterat att han inte har något att betala med när vi kommer in och informerar kassan att det inte är första gången Sam försöker lura på det här sättet. vi ger Sams kort åt kassan och ber henne ta betalt från det.
Sissi 94 gick alltså av stapeln i Ekenes trakten. Överlopps bilar parkeras på ett safet ställe som Toffa har hittat och färden fortsätter som så ofta i Jösses framryckngsfordon HAICEN. Denhär gången sparar vi också tid genom att ha en kortare fotmarsch. Under fotmarchen åts de första stackmyrorna, Vissa mjäkisar klarade inte av det överhuvudtaget medan andra fick samla sig sågotsom hela veckoslutet förrän den första slank ner.
Snart var vi framme på området och gjorde en snabb rekognosering, en passlig plats för tälten hittades och den på kartan utmärkta källan hittades också. Källan var inte precis en fonten men ut genom sandlagrena sipprade en klar vätska som vi beslöt att var vatten. Rännsystem måste konstrueras vid källan för att få vattnet i flaskor och en spis bygdes ihop snabbt och lustigt (2h). Toffa och Simon gick ut för att leta mask och fiska. Vid spisbygget utmärkte sig Markus genom att komma släpande på en stor platt sten som vägde minst hälften av hans vikt. Markus kommentar när han kom in i lägret var "tur att jag tappade denhär på tårna annars skulle den inte ha gått sönder och då hade jag nog inte orkat med den". Vissa personer har slepat med sig öl men bara i så små mängder att de inte räcker åt andra, de tycker bara att vattnet har samma färg som ölet, det borde duga åt er. Hurra för Simon som fick den första fisken! Toffa och Simon kom tilbaka med en 4,5678 cm:s löja samt metmask.
Tälten upp och eld i ugnen, nu börjar folk och hitta flaskor med de mest besynnerliga klara drycker i. Den här kvällen blev trots allt lugn och sansad (inget råsup och revahäng den här gången). Hallonte stärks med några droppar, tortillas gräddas av medtaget mjöl, och strömmings kalakukko förfärdigas av medtagen strömming. En stackare hade med sig en HK-bleu, stor och präktig, har man en för liten korv själv så måste man väl få ha med sig en i reserv. Gudskelov så åts korven rå så andra behövde inte frestas av den ljuva doften av grillad korv.
Bild 1: Lägret Simon, Toffa, Sam, Markus och Jösse
Dags att sova, det ju lätt med tält men känslan är nog inte samma som när man sover i vind skydd eller under klar himmel (Ja, Ja jag menade nog inte myggorna). Alla sover bra, vissa personer till och med skönt, det kom nämligen fram efter sista natten att ett par personer hade legat med vissa stubbar och stenar i röven båda nätterna utan att berätta åt andra. Tänk att vi hade så okamratliga pervertiker i sällskapet.
Lördag morgon. Hallonte, stadig gröt, samt tortillas. Nu delade vi upp os i två grupper: Markus, Sam, och Simon förflyttade sig till en närbelegen sjö för att fiska med den mask som Toffa hade hittat föregående dag. Vi andra gick för att leta mask och hittade också en hel del. Nu ville Toffa bekanta sig med den närbelegna havsviken, han var fast besluten på att fånga en stor lax. Jösse och jag förde mask åt de övriga metarna samt deltog i metandet. Nu så kunde vi konstatera att man verkligen kan överleva på vad naturen ger, slutresultatet av fiskandet var 63 fiskar av vilka största delen var abborrar.
Bild 2: Jösse och Simon med en del av fisk fongsten.
Matlagning i lägret, först skrapades askan ur ungnen bort, vi hade eldat med björkved för att få björkaska tilll den bästa drycken av alla. björklut. (Trodde du verkligen på detdär?) I själva verket använde vi björkluten för att neutralisera illsmakande garvsyror i islandslaven. Vi blandade alltså islandslav, björkaska och vatten. Vi grillade fisk, gräddade tortillas och blev lika mätta som man skulle bli av tre portioner studentmat. Efter maten samlade Jösse och jag in nässlor och hundfloka rötter. Rötterna putsades väl och skars i småbiter varefter de förvälldes flera gånger för att bli av med den bittra smaken. Det började bli kväll och gissa vad som gräddades? Tortillas förstås, men också pannkaka. Nu kom flaskorna fram på allvar och folk började heittä sådana juttun som varken kan publiceras i Teblad eller Qwaque och jösse startade sin bana som erotisk konstnär. Fisksoppa kokades av den sista strömmingen, nässlorna samt de färvällda hundfloks rötterna. Riktigt god soppa om jag själv får säga det, rötterna hade nog litet kvar av sin bittra smak, men annars så såg soppan både ut och smakade som fisksoppa. Det bör väl kanske nämnas att Simon var lite förfärad när han såg resterna av soppan följande morgon, hans komentar var ungefär "hur mår jag såhär bra om jag har ätit av detdär"
Söndgen gick åt till att slappa och slöa i solen. Toffa gjorde en fungerande pilbåge som vi senare också använde till att göra upp eld med. Och vi lyckades verkligen göra eld det kom ju en massa rök och som alla vet ingen rök utan eld (Ett gammalt djungel ordspråk). Dags att testa Islandslaven, luten hälldes bort och laven sköldes och kokades. Någonting gick trots allt fel för laven smakade fortfarande för bittert för att ätas, vi antog att vi hade använt för lite aska. Ifall man bortser från den bittra smaken hos laven kunde man nog tänka sig att islandslav är ätlig, den smakade lite svamp.
Bild 3: Toffa och Togge gör rök.
Dags att fara hem, tältena packades ihop och den 650,77 kilograms ugnen lämnades kvar som ett monument. Färden tillbaka fungerade annars utan missöden men Simon tappade sin tändsticksask stora sovsäck någonstans i skogen. Det är inte så lätt att hitta en tändsticks ask i en stor skog men Simon och Toffa hittade ändå sovsäcken.
Bild 4: En sista blick över det som var vårt hem under ett väckoslut.
Åter en sissi keikka avklarad och direkt börjar man planera ett vinter läger. Är det inte konstigt! Ifall det är någon son är intresserad av naturens stillhet, övernattning i igloo, stekande av tortillas samt pilkning så är det fritt fram att komma med. Ifall du vlll vara säker på att inte missa världens största äventyr (Höh Höh) ring till Togges tefelongerät 701 8668 och meddela ditt intresse och dina kontaktuppgifter (Även goda och dåliga ideer och önskemål angående evenemanget är välkomna). Närmare tidpunkt kommer att meddelas på Zoologens anslagstavla. I och med att det är vinter och annars också lite speciella förhållanden kommer lägret inte att vara ett sissiläger i proviant hänseende fast vi förstås kommer att försöka hitta så mycket ätligt från naturen som möjligt.
Togge
Korrekturläst av Jösse -- fast vem skulle tro det? Red. har medvetet avhållit sig från ytterligare korrekturläsning för att inte våldföra sig på skribentens omistliga stil. red.anm.