Sommarhagel

(fi. Haulikkokesä, eng. Shotgun Holiday, ty. der Urlaub der Schrotflinte)

Genrebeskrivning

Filmen är en road-movie med essentiella inslag av våld, och beroende på utförandet även sk. splatter. Våldsinslaget kan enklast beskrivas som en fulländning av det våld Quentin Tarantinos filmer blivit både kända och erkända för. Till skillnad från de flesta filmer i denna genre utspelar sig handlingen i Finlands sommarlandskap på ett sätt som förmår presentera landets kultur- och andra evenemang på ett för utlänningar, främst amerikaner, intressant och effektivt sätt.

Filmens handling i korthet

Filmen börjar med en skolavslutning, där några elever som nyss avslutat åttonde klassen står på skolgården och dryftar sina sommarplaner. En tänker åka till England på språkresa, en annan skall jobba på "papis firma", en tredje tänker bara slöa, och huvudpersonen, en pojke, säger lakoniskt "Jag tänker åka runt och campa".

Huvudpersonen beger sig sedan hem, och börjar packa utrustning för campandet: han tar hagelbössan från väggen, och fyller en stor väska med hagelpatroner, samt packar ned vissa andra nyttiga förnödenheter. Efter detta startar han sin moped, en Tunturi Vakio (sk. Pappa-Tunturi) och inleder sitt sommarlov.

Idén med filmen är att följa pojkens resa i Finland till en del av de otaliga sommarevenemang som arrangeras överallt. Även händelser utan direkt anknytning till något evenemang kommer givetvis också att ingå. Evenemangen möjliggör att både tidsmässigt och geografiskt ge handlingen en röd tråd.

Som exempel på evenemang där pojken utför sina dåd må följande, i detta skede redan uttänkta scener beskrivas:

Pojken anländer till Provinssirock i Seinäjoki. Han lyckas ta sig upp på scenen för att gömma sig tills tungmetallbandet UltraDeath börjar spela. Efter några låtar inleder pojken sina illdåd: Han skjuter ihjäl bandets medlemmar en efter en. Musikinstrumenten tystnar också (ingen playback), och när all musik tystnat hörs endast publikens häftiga ovationer och krav på extranummer, förgäves. Pojken smyger sig sedan bort, avlägsnar sig från området på sin gammalmodiga moped, och möter på vägen några blinkande ambulanser och polisbilar.

En annan redan uttänkt scen är denna: Pojken har anlänt till den trakt där årets Jukola-budkavle arrangeras. Han får syn på orienterare som springer över en skogsväg, helt tydligt på väg till en kontroll. Pojken stannar mopeden, gömmer den en bit upp i skogen, och följer sedan en orienterare till kontrollen. Där går han i ställning, och skjuter sedan helt kallt ihjäl alla orienterare som anländer till kontrollen. Efter att ha massakrerat ett lämpligt antal, t.ex. några tiotal stycken som ligger i en hög, avslutar han detta dåd, uppsöker mopeden och åker vidare. Emot honom kommer denna gång ett antal beväringar som blivit utskickade för att leta reda på orienterarna man trott gått vilse.

En häftig scen utan anknytning till något evenemang följer dagens miljötrender: Tidigt en morgon har ett gäng miljöaktivister satt upp banderoller ("Forsen skall skyddas", eller någonting ditåt) och kedjat fast sig i broräcket. Hagelbösspojken kommer körande, ser vad som försiggår, och eftersom trafiken är obefintlig stannar han mopeden mitt på bron. Han tar fram hagelbössan och börjar skjuta ner de fastkedjade miljöaktivisterna en efter en. En av dessa har fuskat med kedjorna och springer iväg, men pojken hoppar upp på sin moped, kör ifatt aktivisten och skjuter denne. Sedan återvänder pojken till de fastkedjade för att göra slut på samtliga av dem så att det enda som återstår av aktivisterna är våta fläckar. Efter uträttat dåd kör han vidare i den ljuva sommarmorgonen som om inget hade hänt.

Det är onödigt att i detta skede ytterligare beskriva enskilda scener, idén torde vara klar och tydlig med dessa tre exempel, och som alla vet finns det gott om sommarevenemang, och de flesta av dem kan med framgång användas i denna film.

Viktiga krav och villkor på filmen och handlingen

Filmens våldsinslag bör vara helt neutrala och helt utan anknytning till fenomen, förklaringar och ställningstaganden som kunde ge filmen ett budskap utöver det som våldet i sig ger. Följande två faror bör man se upp för och göra det yttersta för att undvika:

Det får inte ens antydas att pojken skulle ha problem, att han blivit mobbad eller att föräldrarna agat honom som liten, eller att han prövat narkotika eller mellanöl, eller att han spelat datorspel, etc, filmen får absolut inte bli en socialpornografisk skildring av svensk typ. Ifall filmen tar upp saker som olycklig barndoom är steget till att förklara, förstå och förmildra, tom. acceptera, pojkens meningslösa våldsidkande inte särskilt långt. Filmen skall under inga omständigheter befatta sig med socio- psykologiskt rättfärdigande av de grymma våldsdåden. Berättigat våld förekommer inte i Sommarhagel, och pojkens psykologiska och mentala hälsa behandlas inte alls.

Det neutrala våldet ställer också krav på vilka som blir utsatta för dåden. Pojken skall helt urskiljningslöst skjuta ihjäl människor (och varför inte något djur emellanåt?), helt utan motiv. Av denna orsak bör Provinssirock scenen kompletteras med en motpol, ypperligt vore att låta pojken göra motsvarande dåd t.ex. på Folkmusikfestivalen i Kaustby eller Operafestspelen i Nyslott. Inga misstankar att pojken tycker illa om någon folkgrupp eller företeelse får väckas hos tittaren. Av denna orsak kommer även tyska turister, ryska affärsmän, japanska fotografer, mörkhyade, asylsökande, skinheads, fredsvänner, industriföretagare, politiker etc. etc. att falla offer för de meningslösa dåden. Även dagens principer med könskvoter bör självfallet tillämpas i filmen. Men kvantitet försämrar ju inte denna films kvalitet, tvärtom.

Koncept som används i filmen

Filmen handlar om hagelbösspojkens grymma dåd, sett från pojkens och offrens synvinkel. Allt som har att göra med polisens framgångar eller motgångar i utredningsarbetet framställs så att pojken är huvudpersonen, t.ex. så att han ser kvällstidningarnas löpsedlar, eller ser ett TV-nyhetsinslag i en bar där han just skall skjuta ihjäl samtliga kunder och servitrisen. (Detta sätt att låta saker utanför den direkta handlingen anknytas till denna via t.ex. nyhetsmedia heter säkert något på fackspråk, men jag vet inte vad.) Även Finlands regerings kungörelser om åtgärder, och varför inte rent av FN:s dito, skall också framställas på detta sätt. En internationell prägel får filmen också med att följa upp vad CNN rapporterar, och visa i finländsk TV hur ett nyhetsteam kommer till Finland med sina stjärnreportrar. För den lokala prägeln lämpar sig lokaltidningarna utmärkt.

Ifall filmen följer polisen, eller övriga myndigheters arbete undergrävs filmens primärbudskap: Det råa, meningslösa våld pojken utövar. Filmen får under inga omständigheter bli ett psykologiskt förföljelsedrama i amerikansk thrillerstil.

Filmens slut kommer att vara nästan öppet i och med att pojken inte kommer att bli gripen, men han slutar utföra sina våldsdåd helt enkelt därför att sommarlovet tar slut och höstterminen börjar. På skolgården står eleverna och berättar: "Jag tjänade 6000 mk på papis firma.", "Well, in England we drank booze every evening.", och hagelbösspojken konstaterar att "Jovisst campade jag under sommarlovet."

Musikvalet är av stor vikt i en film som denna. Scenernas uppbyggnad ställer stora krav på vilken musik som lämpar sig för vilken scen. Provinssirock scenen bör givetvis innehålla den musik ett tungmetallband som UltraDeath skulle spela. I broscenen kunde ett klassiskt stycke fungera väl, främst kommer man att tänka på slutet i Tchaikovskys 1812-Ouvertyr, dock så att i stället för kanonskott hörs smällarna från hagelbössan. Detta kräver att handlingen fullständigt koordineras med musiken. Carmina Burana av Carl Orff kunde också med framgång användas i någon scen. I övrigt torde Ennio Morricone inspirerad musik fungera bra i de scener där våldet utövas, och stunderna före. Då pojken enbart flyttar sig från ett ställe till ett annat är sk. road-musik ett bättre val, en blandning av country&western och rock and roll torde garantera att mellanpartierna inte blir alltför tråkiga.

Givna musikval är ytterligare "Den blomstertid nu kommer" i inledningen, och ifall de aktuella sommarevenemangen har musikanknytning kan deras musik användas. Som finska inslag kommer man att tänka på "Oli kesä, oli mopo" och "Kesälapsi mä oon". Som internationellt inslag borde något med Nirvana ingå, alltid finns det någon som inser sambandet (Nirvanas medlem Kurt Cobain begick ju självmord med hagelbössa), och "Born to be wild" är ett måste. Mestadels bör filmmusiken dock bestå av för filmen specialgjord ny musik, lokala finlandssvenska förmågor kan här ge sina bidrag.

Filmens specialeffekter bör arrangeras med omsorg. Önskvärt vore att genom dessa åstadkomma riktiga splatter-effekter av hagelsvärmens inverkan, både av själva träffen i slow motion och av slutresultatet. Ifall sådana saknas kommer publiken oundvikligen att misstänka att filmen är censurerad. Mot slutet av filmen behövs däremot inte så utförliga effekter, i detta skede torde blotta antydningar och tidigare visade massakrerningar inducera tillräckligt grymma och blodiga associationer i tittarens sinne.

Filmtypen gör att hårda krav ställs på själva inspelningen. Sommarens framskridande och tidpunkterna för evenemangen gör att inspelningen bör följa dessa till punkt och pricka. Rekvisitan i övrigt torde däremot vara synnerligen enkel att skaffa.

Med denna idé och dessa koncept borde det gå att åstadkomma en drygt 60 min lång film.

[Tillbaka till Kalkonklubbens hemsida]